Ingen har väl undgått vad som händer i världen och just nu och så även här i Sverige. Coronavirusets framfart. Pandemin. Viruset som är otroligt smittsamt har lamslagit världen. Länder sätts i karantän, gränser, affärer, skolor med mera stängs ner för att bromsa smittspridning. Här i Sverige kör vi på sunt förnuft. Lyssnar förhoppningsvis på de kunniga och följer de restriktioner som ges. Ok det finns de som fullkomligt skiter i det, de som inte har någonting mellan ögonen. Tomt. Tvätta händer noga, vara hemma vid minsta förkylningssymptom samt att inte vistas i stora grupper är några av de restriktioner folkhälsomyndigheye gett. Mm tänkte jag. Ska väl inte vara några problem. Älskar ju att bara vara hemma men sen kom det. Jävlar. Allt man sett fram emot, tränat för, haft som mål, utflykter ställs in. Pratar då om vårens alla tävlingar. Vet att det egentligen är en skitgrej men luften gick ur en och motivation för vidare träning försvann om än så bara för nån sekund. Sen kom sorgen. Sorgen över de som har tävlingar som sitt levebröd. Föreningar, företag, alla som arbetar i och kring det. Det ställer ju till det för alla. När Göteborgsvarvet gick ut och vädjade människor att inte kräva pengar tillbaka så var valet inte så svårt. Vi behöver alla dra vårt strå till stacken för olika evenemangs överlevnad. Som kompensation kommer Göteborgsvarvet ha ett virtuellt lopp på tävlingsdagen. Man springer 21 km på valfri plats och loggar sen på en plattform som heter strava. De som fullföljer får tid reggad, diplom och en pin hemskickad. Wow tänkte jag. Race kommer det att bli och det tillsammans med min vapendragare Stefan som också kommer köra virtuellt. Uppladdning pågår.
Virtuellt verkar för övrigt vara nya grejen nu när loppen blev inställda.
Idag hittade jag ett till, Coronamilen. Även det springa på valfri plats. För 299 kr som går till radiohjälpen och utsatta riskgrupper får man medalj, t shirt och goodiebag hemskickad. Hela familjen blev överförtjusta så helt plötsligt finns det nu något att se fram emot. Det gäller att ta tillvara på de små guldkornen man kan hitta för att förgylla dagarna och för att skingra tankarna något för allt som händer.
Om det finns något gott som det här viruset för med sig så är det nog att prioritera som människa. Vad är på riktigt viktigt? Medmänsklighet och konsekvenstänk för hur alla dessa väl i livet påverkar inte bara mig utan allt runtomkring
