Tv:n är påslagen, det är visst fångarna på fortet. På mina ena sida ligger pricken Tuva med vattkoppor, arg som ett bi. På den andra har Olle precis dykt ner i chipspåsen. Vi är nog alla lite trötta. Det har hänt mycket på sistone. Både bra och dåliga saker men jag hoppas att de bra överväger de dåliga. Mindre bra saker tar man sig igenom, kastar över axeln och går sen vidare. Mina fina juveler. Ni är starka, jag är stark. Jag är så stolt över er. Så glad att vi har gemensamma intressen så vi får mer kvalitetstid tillsammans. Liksom mig har ni också fokuserat stenhårt på individuella mål både vad gäller välmående och träning vilket gett resultat. Självförtroendet har kommit som ett brev på posten. Bakslaget för en vecka sen rubbade i alla fall mig lite ur balans men det varade inte länge. Andras problem ska inte få påverka mig och min familj. Nä fan heller. Nu kör vi.
Bilder nedan från Norrköpings stadslopp
Där både jag och Olle gjorde pb på 10 km och Tuva bra prestation på 5 km.
