Dagarna går och nu är det mindre än 2 veckor kvar till varvetmilen. Känslorna är blandade och har pendlat mellan gråt och känna sig helt kass och värdelös till att i nästa sekund vara aspeppad. 45 minuter har jag satt som mål. Jag vet attjag har kapacitet att springa snabbare. Har tränat hårt hela vintern. Så motiverad inför mina kommande mål. Men ändå finns värdelöskänslan där. Rädd för att misslyckas. Vet inte varför. Vad gör det liksom. Finns fler tävlingar eller mål att sträva mot.Jävla förkylning som bara kom. Sänkte mig lite. Måste ta mig i kragen. Är inte ute ur leken än. Grr Lägger in några bilder för att ev få ingång motivation ytterligare
